.

när orden inte räcker till

aj

Inspiration

Jag har börjat skriva dikter utifrån ett antal utvalda ord. Ibland mina ord, ibland andras. Det ger mig inspiration som annars kan vara svår att finna. Ge mig fem ord att skriva en dikt på!

Förgänglighet

det slår mig
hur förgängligt livet är
en vindpust blåser bort våra minnen
och jag frågar mig ständigt varför
huvudvärken slår sönder mina tankar
abstinensen dödar hjärtat
och jag saknar dina läppar
den här staden var aldrig vår
men du var alltid min

Äppleträden

trots att äppleträden står i blom står jag på trottoarkanten med svarta tankar i en alldeles för långsam, färglös värld och jag önskar att du kunde sluta vara så himla kryptisk och finna mig älskvärd åtminstone för en dag

trots att äppleträden står i blom står jag i dörrspringor och andas krampaktigt medan mitt bultande hjärtat spricker precis som tekoppen i handen vars vatten bränner men det är inte ens i närheten av empati för dig och kärleken som aldrig slutar brinna

Tragiska tisdagskvällar

tragiska tisdagskvällar, magknipet som dödar och steget vi aldrig vågar ta. kärleken är vår, men skenet kan bedra. i framtiden finns rynkor vi aldrig ska få se, att du och jag blir gamla är nåt som aldrig kommer ske. men ifall kylan ger med sig och Paris skönhet består, vill du beundra livets vackraste vy och låtsas som att världen för alltid är vår?


Sommarnatt

en sommarnatt i mängden
jag klunkar cider tills solen går ner
mina tankar klänger sig fast vid dig
omedvetet strör du havssalt i mina sår
fast du bara är inbillning
ingen förstör mig lika vackert som du
minnet av våra kroppar tätt intill
hur vi kurade ihop oss under kalla sommarnätter
alla löften vi någonsin gav varann
dina ord ekar fortfarande i mitt huvud
men du skulle aldrig gå genom eld
för mig

Tankar i mörkret

Solnedgång. Mörkret lägger sig över mina fyrtiotvå kvadrat. Fyrtiotvå lager av ensamhet. Ängsliga hjärtslag bultar alldeles för hårt. Taktfasta explosioner inombords. Åtskilliga försök till att hålla andan. Ingen kan höra mig nu. Att vara gömd i fosterställning under täcket. Rädslan kryper innanför huden. Utanför mitt fönster kryper människor fram. Alkohol förvränger människors förstånd. Plötsligt minns jag allt jag nånsin velat förtränga. Alkohol som pulserar i blodet. Pulsens språngmarcher. Alla tankar som någonsin svidit hål i själen. Det kryper i mitt huvud. Känslan av att falla huvudstupa framåt. Jag faller.


Aldrig nånsin falla ner

Hon säger jag ska skriva. Om dammet under sängen. Om fåglarna high in the sky. Dammet virvlar runt i cirklar och fåglarna flyr i flock. Dina andetag värmer min hud. Det är det här de kallar verklighet. Berusade tankar. Vi skulle aldrig nånsin falla ner. Jag ville ju flyga. Sväva högt ovanför molnen. Vill du sväva med mig? Konsten att flyga utan vingar. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Smala sängar blir till flygfält. Molnen är ännu en oändlighet bort. Vi kommer ingenstans. Jag sluter mina ögonlock. Du viskar små hemligheter i mitt öra när jag somnat. Ett hjärtas monolog. Att vakna upp i ordlöshet, du vet när orden fastnar på tungan. Som att gömma hemligheter innanför sitt skal. Kan du se in i mig? Ett spöke på vift genom natten. Transparens.  Jag vill att du ska se mig. Jag vill att du ska se när jag spyr upp mina känslor om nätterna. När mina tankar exploderar. Ibland tänker jag bara på dig. Ibland tänker jag på fallen. Jag ska aldrig nånsin falla ner.


.

jag tänker alltid på dig i april

Jag behöver dig igen igen igen


Levande leenden

bleka leenden i vårsolen
skeva miner  som tappat bort sin plats
lyckan faller ur mina händer nu
det går inte att gripa tag i den

natt efter natt
jag springer efter lyckan
luftslotten faller utan dig
jag vill kunna andas på riktigt nu

ett stilla andetag i vårsolen
livet griper tag i mig
jag lever

Lägenhetsdrömmar

Drömmer om lägenheter. Och inredning. Jag som aldrig varit intresserad. Och inte ens kunnat inreda mitt eget liv. I drömmarna går lägenheten i svart och vitt. Och lite rött. För det är så livet är. Svart och vitt och mitt i allt ett bultande hjärta. Som ett rött fyrverkeri på sista april. Att fira något vackert. Det är ungefär så det känns. Ibland.

Just another summer

Sommar. Det är visst vad det är nu.

En sommar som ska ägnas åt jobbande, även om det inte sker på heltid. Jag har tagit åt mig ett extrapass imorgon, men sedan börjar helgen även för min del. På söndag ska jag fortsätta med mitt eviga packande. Om sexton dagar smäller det. Då flyttar jag. Det är trots allt en sommar som ska ägnas åt flytt. Därefter är jag on my own. I en egen lägenhet. Det känns konstigt, men samtidigt så otroligt skönt.

Det är sommar. Men vad är en sommar utan Peace & Love? Strålande sol, fantastiska konserter, fina människor, lite cider och leenden på läppar. Det är åtminstone så jag hoppas att det ska bli. Den som lever får se. I augusti tar sommaren slut. Därför har jag valt att lägga en ledig vecka även där. Antagligen beger jag mig till Göteborg en vecka för att träffa Marie, Ninni och Marcuz. Lämpligt nog är Kulturkalset just då. Det kanske också kan bli fint.

Kanske blir det en fin sommar. Kanske inte. Det är en sommar i raden av alla andra. Den kommer inte bli ultimat. Men det är åtminstone sommar.

Storm

stormen berövar oss våra tankar
ett kaos utspritt på stadens gator
vi kliver på vårt innersta
regn fräter sönder hjärtan
snart finns vi inte mer

Brännmärkt

kontraster på himlavalvet
när våra hjärtan exploderar
stjärnor krossas av dess framfart
vi krossar varann
små, små pusselbitar av våra själar
planeter sliter sig från sin omloppsbana
vi slits ifrån varann
mina fingertoppar minns ännu din hud
att vara brännmärkt
av kärlek

Frustration

frustration kväver andetag
att rita mönster på hud
för att kunna andas
eldsvådor i vilsna kroppar
hjärtan brinner upp när ingen ser
det skapas kontraster på himlavalvet
fastän jag eftersträvar transparens
ett fyrkerkeri av sorg exploderar
ni kan inte se mig

Clownerna vi inte ser

clownerna gråter
precis innan de somnar

du ler
som om det vore ett skämt
frusna läppar skapar märken på min hud
ditt leende bränner hål

all världens sorg gömmer sig i clownernas tårar
det sägs att haven kommer svämma över snart

du låtsas som ingenting
dina läppavtryck på min hals
som om inget spelade nån roll
du kan inte förstå

clowner skrattar och gråter omvartannat
jag drunknar i mig själv

.

Jag vill klunka eld ur spruckna glasflaskor och låta hjärtat vara precis så sprucket det kan vara. Patetiken svämmar över, men det är bara så det är.

Musikanalys

Igår fick jag uppdraget att välja en låt och förklara varför jag tyckte om den. Jag tänkte testa det här också, men med en annan låt. Med en låt som jag själv inte förstår varför jag gillar. Det är en låt med Familjen. Nu händer det igen.

På Peace & Love 2010 stod jag längst fram på Familjen tillsammans med Linda och Marie. Tills konserten började alltså. Sen gick jag därifrån. Jag gillade ju inte Familjen. Jag skulle inte påstå att jag gillar honom idag heller. Några låtar, inte mer än så egentligen.




Jag är en textmänniska. Det kanske den här bloggen redan synliggjort. Texten i den här låten är inte mycket att skryta med, av anledningen att det inte är så mycket text helt enkelt. Men att det inte är så mycket text är en charm i sig i den här låten. Upprepningen av "nu händer det igen" är enkel, men ändå genial. Jag är inget jättestort fan av electromusik och i den här låten är det mest fokus på musiken, just electro. Så varför gillar jag den? Det kan jag inte riktigt svara på. Om låten varit helt utan text hade dock låten genast minskat i värde hos mig. Men det är inte endast på grund av orden, det handlar också om sången som instrument. Sången bryter av musiken. Det blir kontraster. Det händer något.

Tala till mig

tala till mig
tig med mig
låt gränserna mellan orden suddas ut
väggarna klär sig i tystnad
en tvåvägskommunikation
mellan våra bultande hjärtan
som en dialog utan ord
dom kan inget förstå
vi absorberas i varandra
tala till mig
tig med mig

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0