Ord
ord är bara ord, men känslor invaderar allas kroppar och jag saknar dig, jag saknar dig
När känslorna hoppar ur led
demoner viskar lögner i mitt huvud
och sinnena bedrar mig med min ensamhet
väggar av betong omsluter mig
och jag kan känna dess kyla mot min tunna hud
jag är den enda som kan rädda mig nu
min själ går vilse i mörka gångar
och jag minns inte längre alla de gånger
känslorna har hoppat ur led
hjärtat bultar
men sanningen är att varje slag svider
som slagen mot min kind som barn
alla märken på min hud har en historia att berätta
men jag minns knappt vem jag var igår
vem är jag när solen går ner igen?
mina tankar går balansgång ovan molnen
luddiga drömmar från en annan tid
slungas ut mot rymden
jag vill bara kunna andas nu
självtilliten blåser bort i känslostormar
och det sägs att andetag kommer av sig självt
men jag är inte så säker nu
jag är inte så säker nu
och sinnena bedrar mig med min ensamhet
väggar av betong omsluter mig
och jag kan känna dess kyla mot min tunna hud
jag är den enda som kan rädda mig nu
min själ går vilse i mörka gångar
och jag minns inte längre alla de gånger
känslorna har hoppat ur led
hjärtat bultar
men sanningen är att varje slag svider
som slagen mot min kind som barn
alla märken på min hud har en historia att berätta
men jag minns knappt vem jag var igår
vem är jag när solen går ner igen?
mina tankar går balansgång ovan molnen
luddiga drömmar från en annan tid
slungas ut mot rymden
jag vill bara kunna andas nu
självtilliten blåser bort i känslostormar
och det sägs att andetag kommer av sig självt
men jag är inte så säker nu
jag är inte så säker nu
Det sägs att smärta inte smittar
din smärta skjuter pilar rakt genom min hud trots att det sägs att smärta inte smittar. det gör ont i dig och det gör ont i mig, fast jag vet inte riktigt vad du känner nu. mina frågor fastnar innanför pannbenet för det sista jag vill är att skada dig. jag är så rädd att krossa dina murar, för om jag är svag, så vad är inte du. du blir krossad av världen som om livet inte vore till för dig. egentligen förtjänar du allt du nånsin önskat och jag vill kunna ge dig allt, men jag vet bara inte hur. och du vet kanske inte om det, men jag skulle dö för din skull. om och om igen.
Berusade tankar och hotfulla tak
kontrollen faller av min skeva kropp och minns du allt vi skrev som inte längre spelar någon roll? vilseledd av berusade tankar när mitt hjärta svär och bankar. de hotfulla taken håller mig vaken, jag vrider mig i dina lakan när orden träffar min kind. du lämnar hundratals avtryck i min själ och själv kan jag knappt skapa fotspår i snö, du vet det är bara en fråga om tid innan vi ska dö. ett spöke på vift genom vårens tveksamhet när jag pratar om sånt jag inte vet. årstiderna ratar våra drömmar och river upp våra sömmar. vi ville ju bara vara fria i år, bli fria från alla sår. livet handlar om att leva, varför måste vi då kämpa så hårt för att inte krevera?
Att brottas med känslor
dina andetag skapar imma på vinterfrusna rutor
och du målar kaos på sköra fönsterglas
för kaos är vad som finns inuti dig
och känslor är något man får brottas med hela livet
minns du våra inre slagsmål som ingen ville se
känslotvister innanför huden bränner hål
men äntligen har du lärt dig hur man får ögon att le
illusioner är de sorgsnas väg till överlevnad
tänk om du bara mindes vad leva är
och du målar kaos på sköra fönsterglas
för kaos är vad som finns inuti dig
och känslor är något man får brottas med hela livet
minns du våra inre slagsmål som ingen ville se
känslotvister innanför huden bränner hål
men äntligen har du lärt dig hur man får ögon att le
illusioner är de sorgsnas väg till överlevnad
tänk om du bara mindes vad leva är
Vem spottar du med nu?
en gammal vän från en annan tid
konsten att utbyta fraser
fraser täckta av artighetens spyor
det är sånt som inte märks
minns du när våra händer
grep tag i vad som helst
bara för att känna
fingertoppar mot asfalt
grässtrån och dränkta kinder
i huvudet snurrar minnen
känslan av att vara arton och spotta på livet
vad hände med oss?
vem spottar du med nu?
konsten att utbyta fraser
fraser täckta av artighetens spyor
det är sånt som inte märks
minns du när våra händer
grep tag i vad som helst
bara för att känna
fingertoppar mot asfalt
grässtrån och dränkta kinder
i huvudet snurrar minnen
känslan av att vara arton och spotta på livet
vad hände med oss?
vem spottar du med nu?
Frustrationen brinner när ingen ser på
i köksskåpen döljer sig vodkaflaskor från dimmiga dagar
väggarna ekar tomma och jag vill helst av allt bara möta någons blick
på mina fyrtiotvå kvadrat samlas ensamheten i högar
polissirener och skrik utanför mitt fönster och jag skriker inuti
frustrationen brinner och vem släcker mina eldsvådor nu?
väggarna ekar tomma och jag vill helst av allt bara möta någons blick
på mina fyrtiotvå kvadrat samlas ensamheten i högar
polissirener och skrik utanför mitt fönster och jag skriker inuti
frustrationen brinner och vem släcker mina eldsvådor nu?
Känslor i flyttkartonger
jag packar känslor i flyttkartonger
det är dags att lämna allt det här
men varför kan jag aldrig leva som jag lär
känslofyllda etuier jag inte vill slänga bort
en plötslig insikt om att livet är för kort
jag vill bara ha dig här
och andas med dig i vår egen sfär
i tysthet svär jag över min idioti
det kommer ju aldrig att bli vi
det är dags att lämna allt det här
men varför kan jag aldrig leva som jag lär
känslofyllda etuier jag inte vill slänga bort
en plötslig insikt om att livet är för kort
jag vill bara ha dig här
och andas med dig i vår egen sfär
i tysthet svär jag över min idioti
det kommer ju aldrig att bli vi
Afasi och känslostormar
i din närhet uppstår afasi
konsten att tala utan tunga
molnen på himlen bildar mirakel
som bara atmosfären förstår sig på
känslostormar runt allas hjärtan
förmågan att se genom orkaner
ibland ser jag rakt igenom dig
men ibland ser jag inte ens mig
konsten att tala utan tunga
molnen på himlen bildar mirakel
som bara atmosfären förstår sig på
känslostormar runt allas hjärtan
förmågan att se genom orkaner
ibland ser jag rakt igenom dig
men ibland ser jag inte ens mig
Abnorma tankar i brand
det bränns
tusentals känslor förgör min kropp
jag kanske förtjänar elden
men snälla jag ber dig
släck allt som brinner i mig
abnorma tankar river sönder hjärnan
och hjärtslagen bultar maniskt
som om livet vore fantasi
och allt jag kan tänka på är
vad vore livet utan ett vi
tusentals känslor förgör min kropp
jag kanske förtjänar elden
men snälla jag ber dig
släck allt som brinner i mig
abnorma tankar river sönder hjärnan
och hjärtslagen bultar maniskt
som om livet vore fantasi
och allt jag kan tänka på är
vad vore livet utan ett vi
Brännmärkta hjärtan
natthimlen faller över staden och tankarna faller över mig medan gamla tider brännmärker hjärtan och visste du att tider förändras men sanningen är evig och jag älskar dig nu
Pärlemovita drömmar
pärlemovita drömmar i mina tankar
i mitt hjärta bor en klassisk svärta ni inte kan ta på
ett evigt sothjärta brinner inut mig
det är påtagliga kontraster som aldrig märks
och ni kan aldrig se mig som den jag är
ibland ger det en känsla av befrielse
men frihet är subjektivt
och frihet är ohållbart
vad hände med glamouren i livet
vad hände med oss?
i mitt hjärta bor en klassisk svärta ni inte kan ta på
ett evigt sothjärta brinner inut mig
det är påtagliga kontraster som aldrig märks
och ni kan aldrig se mig som den jag är
ibland ger det en känsla av befrielse
men frihet är subjektivt
och frihet är ohållbart
vad hände med glamouren i livet
vad hände med oss?
Inte nu
jag går i sommarskor och låtsas att du ännu är här
frosten kyler mina fötter och jag undrar var du är
hur ska vi nånsin kunna andas när luften tagit slut?
vi har fastnat i ett mörker och hittar inte ut
ner mot marken faller gnistrande snö
låt det inte bli dekor till vårt adjö
allt har sin tid och till och med vi
vi behöver bara lite extra magi
vi har tappat oss själva och våra framsteg
jag säger allt jag tänker men önskar att jag teg
kommer du nånsin se mig i ögonen igen
kanske inte nu kanske inte än men kanske sen
frosten kyler mina fötter och jag undrar var du är
hur ska vi nånsin kunna andas när luften tagit slut?
vi har fastnat i ett mörker och hittar inte ut
ner mot marken faller gnistrande snö
låt det inte bli dekor till vårt adjö
allt har sin tid och till och med vi
vi behöver bara lite extra magi
vi har tappat oss själva och våra framsteg
jag säger allt jag tänker men önskar att jag teg
kommer du nånsin se mig i ögonen igen
kanske inte nu kanske inte än men kanske sen
Det skulle ju alltid vara vi
jag längtar efter snön
som lägger sig som florsocker över gator och torg
ge mig en anledning att stanna inne
och andas i otakt med min sorg
vinterstela händer skriver skev poesi
och jag tänker det skulle ju alltid vara vi
men månader har gått och vi har inte nån kontroll
jag tror inte du tycker det spelar någon roll
i vårt innersta bygger vintervindar bo
och jag vet inte längre vad jag ska tro
vem var jag för dig och vem var du för mig?
jag finner inga svar i det lilla vi har kvar
låt mig gå i ide och vakna upp när det är vår
snälla säg mig att tiden kommer läka alla sår
bilden av dig har fastnat inuti
det skulle ju alltid vara vi
som lägger sig som florsocker över gator och torg
ge mig en anledning att stanna inne
och andas i otakt med min sorg
vinterstela händer skriver skev poesi
och jag tänker det skulle ju alltid vara vi
men månader har gått och vi har inte nån kontroll
jag tror inte du tycker det spelar någon roll
i vårt innersta bygger vintervindar bo
och jag vet inte längre vad jag ska tro
vem var jag för dig och vem var du för mig?
jag finner inga svar i det lilla vi har kvar
låt mig gå i ide och vakna upp när det är vår
snälla säg mig att tiden kommer läka alla sår
bilden av dig har fastnat inuti
det skulle ju alltid vara vi
Mina kvarter
I mina kvarter döljer sig människor, gömda i husen, innanför huden. Rädda för att synas, men längtar efter att bli sedda. Snälla kan du inte bara se mig? Vi hälsar i trappuppgången så som man ska. Orden täckta av artighetens spyor. Och jag faller mentalt ner för arton trappsteg. Men de låtsas som att de inget ser och kanske ser de inte heller. Men jag känner. Jag känner varenda trappsteg mot min ömma hud. Rör mig. Se mig. Jag vill känna att jag lever. Men ingen av oss lever på riktigt, ni vet. Vi fiskar drömmar om dagen och glömmer om natten. Verkligheten rämnar under våra fötter och ingen av oss lever på riktigt, ni vet.
När kylan fräter och tankarna fastnar uppe i skyn
fredagkvällens kyla skapar vitnande händer, händer som nyktert vinglar med cykeln. köper tortellini och efter eight i ett försök att rädda mig själv. patetiken spränger gränserna och jag sitter på en parkbänk med tankarna uppe i skyn. saknar glansen livet en gång hade och sockerbitarna i morgonteet. ni har ingen aning om vad jag pratar om nu, men det gör ingenting, det gör aldrig någonting. ni kan inte stoppa mig. jag dricker vin som om det inte fanns nån morgondag. eller vänta, nu ljög jag visst igen. jag ljuger för mig själv och somnar med lögnerna tätt intill kudden och ni vet ingenting, ni vet ingenting
Känslor i atmosfären
och jag är så förbannad att jag bara vill SPY, men kom igen gör det då, stoppa fingrarna i halsen och kniven i magen och riva sönder armarna tills alla känslor blandas upp med atmosfären och vi svävar ovanför molnen tillsammans du och jag, alltid du och jag, men egentligen vill jag nog inte spy, för jag är inte en sån som blir arg, egentligen är jag nog bara ledsen för du svävar ännu högt däruppe i himlen medan jag faller för dig och faller mot marken och jag faller alltid hur jag än gör
Minnen längs järnvägsspår
minnena färdas längs barndomens järnvägsspår
och solen krockar med regntunga moln
himlen orkar snart inte hålla emot längre
hela världens tårar faller på en och samma gång
regndroppar och solstrålar dansar mot marken
och jag vill bara dansa med dem
barfotafötter mot vassa stenar
tills dansen får ett abrupt slut
jag går itu litegrann
men minnen dansar för evigt
i hjärnans alla vrår
och solen krockar med regntunga moln
himlen orkar snart inte hålla emot längre
hela världens tårar faller på en och samma gång
regndroppar och solstrålar dansar mot marken
och jag vill bara dansa med dem
barfotafötter mot vassa stenar
tills dansen får ett abrupt slut
jag går itu litegrann
men minnen dansar för evigt
i hjärnans alla vrår
Verklighetsdrömmar
Avståndet mellan dröm och verklighet växer. Det växer och det krymper. Mina händer sträcker sig mot en utopi men jag når aldrig fram. Jag söker närhet som ett förtvivlat barn men ni kan inte rädda mig nu. Nätterna lägger sig som ett täcke över min skakande kropp, ett lapptäcke med minnen från tusen episoder. Jag kan inte längre skilja på sanning och lögn. Kanterna har suddats ut. Kontrasterna har gått vilse i världen. Och jag går vilse utan dig.
How much you mean to me
I had a plan that involved getting on with my life, but maybe that's not a very good idea.
