nolltretrettio

jag dansar vilse
när ingen håller mina händer
snälla dansa med mig
bara för ikväll
eller tills vi glömmer världen
och den glömmer oss
jag vill bara få veta att jag lever
eller att jag har en chans att dö
mina andetag är så syrefattiga nu
led mig rätt och fyll mina lungor
bara för ikväll
dansa med mig

oskyldig
skyldig
SKULD

vad har jag för skuld
annat än att älska dig?
som att det vore ett medvetet val
som att kärlek vore något man kan hantera
men nej det kan man inte

trots det
hänger skulden ovanför mitt huvud
följer varje steg jag tar
trots att jag egentligen inte vet
vad jag gjort för fel

världen faller under våra fötter men vi låtsas som om inget hänt trots att det är så uppenbart att vi fastnat mitt i ett vakuum och inte kommer därifrån men är det inte så livet är för vi kommer aldrig någonstans annat än till ingenting

biter sönder mina naglar
när jag inte vill finnas till
har nästan inga kvar nu
hindra mig!
stoppa mig!
för jag vill ju egentligen
leva

när ord slängs rakt i ansiktet på en
de bränner hål
kryper innanför huden
du gör mig illa

jag sover inte längre så som jag ska
vaknar och somnar om
omvartannat
att lida av sömnbrist
eller något annat
jag vet inte riktigt
något brister
kanske är det jag
det sticker i hjärtat
och lungorna hoppar över andetag
i vartannat andetag finns jag
i det andra finns du
jag andas bara för dig nu

när det är mörkt finns det inget vi riktigt ser
våra ögon är inte gjorda för det här
nattmänniskan i dig ler
och jag, jag bara tänker
är jag inte gjord för dig?

om nätterna finner vi inga svar
på det som är och det som var
vi ligger på våra kalla badrumsgolv
och stirrar upp i taket
som om svaret är tapsetserat
ovanför oss

det är bara vitt

och egentligen är det ironiskt
att livet med dig
går i svart och vitt

som att man tänker bättre på badrumsgolv
men nej det gör man ju inte
det är precis lika hårt som annat golv
och tankar går inte att spola bort

"och jag hoppas att du inte har det bra, jag vill att du ligger vaken som jag"

en idiot som jag
jag klarar mig aldrig ensam
hjärtat slår sällsynta slag för dig denna gången
önskar du var här hos mig natt efter natt
kärlek är för dom varje gång du möter min blick
vill ha dig som jag hade dig förut
kärleken väntar
neeijjj

dina orytmiska andetag
blåser ut elden
som brinner i mig
avstånd växer
krymper
växer

elden fladdrar
hopp tänds och släcks
omvartannat
som om allt vore en lek

nuet faller ihop
byggs om till något nytt
något gammalt
eller bara något annat
känslan av att inte räcka till
det måste vara fel på mig

avståndstagande
som om något i mig bränns
nej
jag brinner bara upp

Stirrar rakt ut i luften. Som att det inte finns något att se. Ur högtalarna ljuder musik. Rakt in i hjärtat. Pang. Som ett pistolskott genom ett tunt, tunt skal. Det vi kallar hud. Letar pansarhud på blocket. Det jag vill ha är inget ni kan ge. Kärlek är för dom, dom som har tur. Överger luften som den övergett mig. Vänder blicken uppåt. En tavla inramad i svart. Vita versaler mot en exploderande röd bakgrund. Allt de säger är sant.

KÄRLEK ÄR FÖR DOM.