nolltretrettio

vi pratar ett språk
jag inte riktigt kan
hantera

du rycker till
när mina kalla ord
träffar din varma hud
runda ord blir till kantiga
och det som skulle smekt din kind
river sakta hål

hjärtats språk
kräver något slags mod
som jag inte har

dörren står på glänt
och jag har alltid varit
alldeles för feg
för sånt som känns
du släpps inte in
jag kommer inte ut

avståndskommunikation
mellan vilsna hjärtan
har aldrig varit mer fel