nolltretrettio

Solnedgång. Mörkret lägger sig över mina fyrtiotvå kvadrat. Fyrtiotvå lager av ensamhet. Ängsliga hjärtslag bultar alldeles för hårt. Taktfasta explosioner inombords. Åtskilliga försök till att hålla andan. Ingen kan höra mig nu. Att vara gömd i fosterställning under täcket. Rädslan kryper innanför huden. Utanför mitt fönster kryper människor fram. Alkohol förvränger människors förstånd. Plötsligt minns jag allt jag nånsin velat förtränga. Alkohol som pulserar i blodet. Pulsens språngmarcher. Alla tankar som någonsin svidit hål i själen. Det kryper i mitt huvud. Känslan av att falla huvudstupa framåt. Jag faller.