nolltretrettio

en sommarnatt i mängden
jag klunkar cider tills solen går ner
mina tankar klänger sig fast vid dig
omedvetet strör du havssalt i mina sår
fast du bara är inbillning
ingen förstör mig lika vackert som du
minnet av våra kroppar tätt intill
hur vi kurade ihop oss under kalla sommarnätter
alla löften vi någonsin gav varann
dina ord ekar fortfarande i mitt huvud
men du skulle aldrig gå genom eld
för mig