nolltretrettio

Igår fick jag uppdraget att välja en låt och förklara varför jag tyckte om den. Jag tänkte testa det här också, men med en annan låt. Med en låt som jag själv inte förstår varför jag gillar. Det är en låt med Familjen. Nu händer det igen.

På Peace & Love 2010 stod jag längst fram på Familjen tillsammans med Linda och Marie. Tills konserten började alltså. Sen gick jag därifrån. Jag gillade ju inte Familjen. Jag skulle inte påstå att jag gillar honom idag heller. Några låtar, inte mer än så egentligen.




Jag är en textmänniska. Det kanske den här bloggen redan synliggjort. Texten i den här låten är inte mycket att skryta med, av anledningen att det inte är så mycket text helt enkelt. Men att det inte är så mycket text är en charm i sig i den här låten. Upprepningen av "nu händer det igen" är enkel, men ändå genial. Jag är inget jättestort fan av electromusik och i den här låten är det mest fokus på musiken, just electro. Så varför gillar jag den? Det kan jag inte riktigt svara på. Om låten varit helt utan text hade dock låten genast minskat i värde hos mig. Men det är inte endast på grund av orden, det handlar också om sången som instrument. Sången bryter av musiken. Det blir kontraster. Det händer något.