nolltretrettio

jag andas stilla fast du inte längre finns här
luften i mina lungor tillhör bara mig nu
men i mitt hjärta finns det ännu spår av dig
du har lämnat avtryck ingen kan sudda ut
det är som brännmärken i huden
som ärren vi inte låtsas om
de försvinner aldrig helt
du försvinner aldrig helt