nolltretrettio

monster dödar
och du och jag andas ikapp under stjärnbeströdd himmel
i ett försök att förbli dold i skuggorna från
monster, aliens och sånt som inte finns
förutom i fantasin precis innan vi ska somna
bara rymden ser oss när vi sluter våra ögonlock
och låter rädslan i ögonvrån drunkna i saltvattendroppar
som aldrig var menade att falla
men alla faller vi till slut