nolltretrettio

januari
och vi vet inte riktigt vad vi ska ta oss till
vassa iskristaller skär sönder oss inifrån
och kroppen är sedan länge tömd på blod

vinterns mörker trycker ner oss till botten
och hjärtat bultar alldeles för hårt av stress
hur ska vi någonsin kunna göra rätt?

ibland glömmer du bort hur man andas
andas in
andas ut
andas in

januari
och vi måste andas
men det är så lätt att tappa bort sig
när man tappat bort sig själv