Vertikala leenden
jag vill att du ska se mig som om jag faktiskt finns för vi reflekteras i varandras ögon och en gnista tänds i våra själar, ja du smälter under mina fingertoppar och jag inbillar mig att jag känner dina pulsslag, minns du våra hjärtans eniga kamp? vi har en önskan om vertikala leenden men vi vet inte hur man gör för vinternätterna fryser fast våra läppar i sorgsna miner och ett par bleka fingrar i mungiporna framkallar inga äkta leenden
och vi ljuger för dem vi älskar
och vi ljuger för dem vi älskar
Kommentarer
Postat av: emma
Åh. Dina ord värmer hela mig. Du anar inte hur mycket de betyder! Vill krama om dig för att du är så fin!
Heter du också Emma, fina du?
Du...
Du skriver helt magiskt. Underbart otroligt.
Dina ordkombinationer slår mig av stolen men jag slår aldrig hårt i marken. Du kan skriva. Riktigt bra!
Läste igenom flera av dina inlägg med, och fastnade för bla den här texten. Det var så sorgset vackert.
<3
Trackback
