nolltretrettio

skakande händer
badrumsväggarna äter upp mig
och golvet bränner sönder fotsulorna
hjärtat sprängs
tusentals bitar av mitt känsloarkiv
utspridda över golvets eldhav
ett förtvivlat pusslande
med brinnande bitar

ihopsjunken vid ett köksbord
pusslar med känslor och tankar
jag måste bygga ihop något normalt nu
besinningslöst rivande
vill riva ut alla rester som bränns
kuddar dränker inga tårar
och stoppar inga andetag
trots att jag aldrig gjort mig förtjänt
av att andas

uppgivenhet
plötsligt en varm hand i min
ett försök att hindra mitt inre från att explodera
men du behöver inte
låt mig falla
för jag har ändå aldrig gjort mig förtjänt
av att vara hel