nolltretrettio

när det är mörkt finns det inget vi riktigt ser
våra ögon är inte gjorda för det här
nattmänniskan i dig ler
och jag, jag bara tänker
är jag inte gjord för dig?

om nätterna finner vi inga svar
på det som är och det som var
vi ligger på våra kalla badrumsgolv
och stirrar upp i taket
som om svaret är tapsetserat
ovanför oss

det är bara vitt

och egentligen är det ironiskt
att livet med dig
går i svart och vitt