nolltretrettio

jag vaknar av nattliga ljud
som inte hör natten till
ljudet av glas som krossas
ilska skrik
och tårar
alltid dessa tårar

nakna fötter mot ett kallt golv
du hör knarrande trappsteg
jag hör hur du gråter
tankarna snurrar
jag förstår ingenting

ett sista trappsteg
jag hinner inte ens reagera
förrän du sliter ur mig
ur din mardröm
vår mardröm

nattkylan knockar mitt medvetande
känner vassa gruskorn under mina fötter
och paniktårar som rinner längs bleka kinder

det finns vissa minnen
man aldrig kommer ifrån
minnen som krossar liv
minnen gjorda av tårar
alltid dessa tårar