nolltretrettio

Man ska vara som en tyst, grå mus
som kilar mellan brinnande stammar
Pyrande glöd under fötterna
är en smärta som inte får märkas
Jag är obemärkt och brännmärkt
i samma evighetsögonblick
Inuti mig skriker någon i hundratrettio decibel
Runt omkring mig lever tystnaden i celibat
Frustrationen stannar i hjärtats kamrar
för känslor och anonymitet passar inte ihop
Men egentligen vill jag kasta stenar på hela världen
i hopp om att den också ska gå sönder en dag