nolltretrettio

jag vet inte vem du var när du var tjugoett
när ditt hjärta ännu var ungt
och framtiden låg framför dina fötter
kanske hade du ännu hopp
och blicken vänd mot en horisont långt, långt bort
kanske var du en drömmare
precis som jag
dom säger alltid att vi är så lika
kanske är vi dom konstiga
kanske är vi dom ingen förstår sig på
men det gör ingenting
för jag behöver någon att se upp till
som en förebild i galenskap