nolltretrettio

en helt vanlig tisdag
och jag kände att något var fel
en sorgsen röst i en tragisk telefon
bekräftade en sanning jag redan kände till

jag kan inte förklara
kanske var mitt hjärta sammankopplat med ditt
genom en kärlek som inte längre märktes
men osynlig kärlek kan också bulta hårt

ditt blod i mina ådror
men jag vågade inte längre röra din hand
vi hade en förenad historia och jag borde stått vid din sida
så varför måste jag alltid bli så rädd?

en helt vanlig tisdag
och jag visste att ditt hjärta slutat slå