nolltretrettio

det var längesen nu
men ibland besökte jag din grav
för att växla några ord
jag fick aldrig något svar

om jag kunde
skulle jag skruva tillbaka tiden
fem år och tre månader
precis innan din födelsedag
jag hann aldrig säga grattis
precis innan du dog
jag hann aldrig säga farval

jag saknar dina ord
och jag saknar hur du var den enda som förstod
du var nästan blind, men ändå såg du allt
jag hann aldrig säga tack
det var så mycket vi aldrig hann säga

nu är det bara jag som pratar
ditt namn glittrar i guld på gravstenen innan solen går ner
du förblir tyst