nolltretrettio

2008 var sommaren jag mötte din blick
2009 var sommaren vi bara såg varann
det är somrar som nu har somnat in
begravda under våra fötter

men sommaren har gjort sitt återtåg
och jag fascineras över hur tiden bara går
tjocka molntäcken kan göra världen grå
och vattnet kan tappa sitt berömda skimmer
när solen tar sin paus

nu vet jag hur ögonpar kan glittra
när de hamnar i total symbios
och jag vill att det alltid ska vara så
men om självaste solen kan tappa sin glans
kanske till och med du och jag
kan slockna till slut

jag vägrar lyssna
när naturen skriker åt mig att oförgängligheten är en myt
innerst inne vill jag sluta vara ungt naiv
men jag kan bara inte låta bli

jag trodde att kärleken var det svåra
och att livet bara fanns där
men det är så lätt att älska
det är livet jag aldrigt riktigt får grepp om

så jag förblir naiv
och jag trodde, jag tror och jag kommer tro
att du och jag har hjärtan nog att krossa allt