Överdos av känslor

jag tar en överdos av känslor
och hjärtat slår tusen slag i minuten
i ren och skär panik
det bultar som besatt
av tanken på det som var vi

vet du hur det känns
ja vet du hur det känns!?

jag överdoserar känslor
och inväntar hjärtesorgens dramatik
som att jag har huvudrollen i ett uselt skådespel
det är patetiskt att knarka gammal kärlek
men det är allt jag har
(jag älskar dig än)

du vet inte hur det känns

Skjuten i hjärtat

vilsna steg genom stadens mörker
jag har tappat bort mig själv
möter människor jag aldrig sett förut
och jag aldrig kommer se igen
jag har tappat bort poängen med det här
drömmer om att bli skjuten i benet
av en främling lika vilsen som jag
en främling jag aldrig ser igen
jag undrar hur det är att bli skjuten i hjärtat
men jag tror jag redan vet

Flykt

jag känner mig död
som att jag tappat bort mig själv
staden ligger öde
en folkmassa på en perrong betyder ingenting
för alla flyr vi härifrån
till något nytt
till något gammalt
eller bara till något annat

Fredagsångest

armar fulla av rivsår
i ett försök att slita ut en smärta
som inte går att ta på

inre smärta
yttre smärta

det är som att världen äter upp mig
och jag har ingenstans att fly

det är bara en fråga om tid

Är det okej att bara skrika?

ibland önskar jag att det vore okej att bara skrika
ständigt skrika ut allt hjärtat har att ge
skrika ut smärta, sorg och hat
för det är inget som är värt att ha kvar
jag vill skrika ut gamla, nötta drömmar
som tappat sin mening
för ingenting är längre värt att ha
ingenting

Som ett höstlöv

höstlöven faller

och jag faller med dem

natt efter natt efter natt

med en tyst önskan

om att nätterna slutar vara så förbannat långa

 

jag gömmer mig för höstsolen

och jag gömmer mig för mig själv

och alla ögon som någonsin mött min blick

det finns alldeles för många tårar som aldrig tar slut

men jag är inte värd er empati

 

jag är inte värd någonting

 


.

jag har tappat alla ord jag nånsin haft
och det finns inte längre någon koppling mellan hjärtat och hjärnan
jag har slutat försöka

If winter ends

"I dreamt of a fever
one that would cure me of this cold winter set heart
with heat to melt these frozen tears
and burned with reasons as to carry on

into these twisted months
I'll plunge without a light to follow
but I swear that I would follow anything
just get me out of here

so you get six months to adapt
and you get two more to leave town
and in the event that you do adapt
we still might not want you around

but I fell for the promise
of a life with a purpose
but I know that's impossible now
and so I drink to stay warm
and to kill selected memories
cause I just can't think anymore about that
or about her tonight

and I give myself three days to feel better
or else I swear am driving off a fucking cliff
because if I can't learn to make myself feel better
how can I expect anyone else to give a shit

and I scream for the sunlight
or a car to take me anywhere
just get me past this dead and eternal snow
cause I swear that I'm dying
slowly but it's happening
and if the perfect spring is waiting somewhere
just take me there
just take me there
just take me there
and lie to me and say
and lie to me and say
it's going to be alright
it's going to be alright

it's going to be alright
"

Alltid dessa tårar

jag vaknar av nattliga ljud
som inte hör natten till
ljudet av glas som krossas
ilska skrik
och tårar
alltid dessa tårar

nakna fötter mot ett kallt golv
du hör knarrande trappsteg
jag hör hur du gråter
tankarna snurrar
jag förstår ingenting

ett sista trappsteg
jag hinner inte ens reagera
förrän du sliter ur mig
ur din mardröm
vår mardröm

nattkylan knockar mitt medvetande
känner vassa gruskorn under mina fötter
och paniktårar som rinner längs bleka kinder

det finns vissa minnen
man aldrig kommer ifrån
minnen som krossar liv
minnen gjorda av tårar
alltid dessa tårar

Hjärtpar

mörkret fångar oss om nätterna

vi blundar
men inga ögonlock i världen
kan hindra oss från att se

du ser sånt som andra inte ser

våra hjärtan möts på mitten
och två par ögon sänder kärlek
via blickar

och jag älskar dig så

Minnen om andetag

det är konstigt hur världen fungerar
för du är så nära
men ändå så långt bort
jag har tappat våra andetag
och jag tror tror världens alla kanter
fick dem att gå itu

jag vill kunna stanna tiden
i ögonblicken som försvinner för fort
och jag vill kunna stanna tiden
då jag känner dina varma andetag mot min kalla kind
men jag har aldrig kunnat kontrollera någonting
och speciellt inte tidens gång

men älskling

jag saknar dig

Septembervindar

septembervindarna närmar sig med stormsteg
men jag blir aldrig riktigt van
jag står inte ut med känslan
av hur blodet fryser till is
det känns som
jag har tappat alla sköldar
och hösten äter upp mig inifrån

Minnet av dig under mina ögonlock

jag gömmer minnet av dig under mina ögonlock
och fastän du bara är ett minne
så får du vara precis så påträngande du vill
du kan få se världen genom mina ögon
och se det som ingen annan vet
som att jag kväll efter kväll
somnar till bilden
av dig

Nånting vasst

orden svider
som vassa, små ord alltid gör
när de träffar hjärtat
jag blir så arg på mig själv
för att jag aldrig lär mig
hur man slutar lyssna

Galenskapsdrömmar

jag håller galenskapen i min högra hand
för drömmar är för dårar
och dårar är en sån som jag
jag är en av dem med drömmar
som ingen vill eller kan förstå

för jag vill växa mig stor, större, störst
jag vill vinna över hjärtslagen
som att vi är fiender sen start
jag vill se skyn falla ner över mig
och drunkna i en överdos av regn

...

2008 var sommaren jag mötte din blick
2009 var sommaren vi bara såg varann
det är somrar som nu har somnat in
begravda under våra fötter

men sommaren har gjort sitt återtåg
och jag fascineras över hur tiden bara går
tjocka molntäcken kan göra världen grå
och vattnet kan tappa sitt berömda skimmer
när solen tar sin paus

nu vet jag hur ögonpar kan glittra
när de hamnar i total symbios
och jag vill att det alltid ska vara så
men om självaste solen kan tappa sin glans
kanske till och med du och jag
kan slockna till slut

jag vägrar lyssna
när naturen skriker åt mig att oförgängligheten är en myt
innerst inne vill jag sluta vara ungt naiv
men jag kan bara inte låta bli

jag trodde att kärleken var det svåra
och att livet bara fanns där
men det är så lätt att älska
det är livet jag aldrigt riktigt får grepp om

så jag förblir naiv
och jag trodde, jag tror och jag kommer tro
att du och jag har hjärtan nog att krossa allt


...

en känsla av meningslöshet växer i min kropp
när dina andetag inte når ända fram
det är som att livet stagnerar
när våra hjärtan
inte exploderar i takt

.

ibland känns det som att jag går i för stora skor

Som fotspår i damm

ingen kommer nånsin minnas oss
vi är som fotspåren i dammet
fast vi ville vara avtrycken under huden
jag vet inte hur man gör
för att lämna oförgängliga spår
tiden fångar upp allt
tar ifrån oss allting som är värt att minnas

Oron under huden

det finns en oro under huden
som har växt sig fast i ett skört skelett
jag är så rädd att ramla nu

du vet
och jag vet
att ett fall kan ödelägga allt

vi går som på tå
kliver försiktigt mellan glassplitter
och andas hackigt och nervöst

vi andas på beställning
för alla säger alltid
att andas, det måste man ju

ibland förstår jag inte varför

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0