Minnen om andetag

det är konstigt hur världen fungerar
för du är så nära
men ändå så långt bort
jag har tappat våra andetag
och jag tror tror världens alla kanter
fick dem att gå itu

jag vill kunna stanna tiden
i ögonblicken som försvinner för fort
och jag vill kunna stanna tiden
då jag känner dina varma andetag mot min kalla kind
men jag har aldrig kunnat kontrollera någonting
och speciellt inte tidens gång

men älskling

jag saknar dig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0