nolltretrettio

kontrollen faller av min skeva kropp och minns du allt vi skrev som inte längre spelar någon roll? vilseledd av berusade tankar när mitt hjärta svär och bankar. de hotfulla taken håller mig vaken, jag vrider mig i dina lakan när orden träffar min kind. du lämnar hundratals avtryck i min själ och själv kan jag knappt skapa fotspår i snö, du vet det är bara en fråga om tid innan vi ska dö. ett spöke på vift genom vårens tveksamhet när jag pratar om sånt jag inte vet. årstiderna ratar våra drömmar och river upp våra sömmar. vi ville ju bara vara fria i år, bli fria från alla sår. livet handlar om att leva, varför måste vi då kämpa så hårt för att inte krevera?