nolltretrettio

fredagkvällens kyla skapar vitnande händer, händer som nyktert vinglar med cykeln. köper tortellini och efter eight i ett försök att rädda mig själv. patetiken spränger gränserna och jag sitter på en parkbänk med tankarna uppe i skyn. saknar glansen livet en gång hade och sockerbitarna i morgonteet. ni har ingen aning om vad jag pratar om nu, men det gör ingenting, det gör aldrig någonting. ni kan inte stoppa mig. jag dricker vin som om det inte fanns nån morgondag. eller vänta, nu ljög jag visst igen. jag ljuger för mig själv och somnar med lögnerna tätt intill kudden och ni vet ingenting, ni vet ingenting