nolltretrettio

väggarna äter upp oss när ingen ser
lämna mig ifred
jag vill bara sova

nattfjärilarna stjäl vår chans till sömn
diskreta ljud kryper in genom våra öron
ställer till besvär för avstängda tankeprocesser
hjärnan vaknar till liv
du börjar rota i mitt huvud
jag har en berg- och dalbana innanför pannbenet
det är sådant du inte kan se
det är sådant du inte vet

jag känner rädslan innanför huden varje natt
vill riva upp mitt porösa skal
krossa min egen sköld
och slita ut allt som sticks
känslan av rosentaggar i hjärtat
när små stick gör ont
som om man vore barn igen

jag får taggar i handflatorna
kan inte röra vid det vackra
precis som att jag inte kan röra vid dig
förutom i drömmarna
där finns bara du
jag somnar nu