nolltretrettio

jag längtar efter snön
som lägger sig som florsocker över gator och torg
ge mig en anledning att stanna inne
och andas i otakt med min sorg

vinterstela händer skriver skev poesi
och jag tänker det skulle ju alltid vara vi
men månader har gått och vi har inte nån kontroll
jag tror inte du tycker det spelar någon roll

i vårt innersta bygger vintervindar bo
och jag vet inte längre vad jag ska tro
vem var jag för dig och vem var du för mig?

jag finner inga svar i det lilla vi har kvar
låt mig gå i ide och vakna upp när det är vår
snälla säg mig att tiden kommer läka alla sår

bilden av dig har fastnat inuti
det skulle ju alltid vara vi