Aldrig nånsin falla ner

Hon säger jag ska skriva. Om dammet under sängen. Om fåglarna high in the sky. Dammet virvlar runt i cirklar och fåglarna flyr i flock. Dina andetag värmer min hud. Det är det här de kallar verklighet. Berusade tankar. Vi skulle aldrig nånsin falla ner. Jag ville ju flyga. Sväva högt ovanför molnen. Vill du sväva med mig? Konsten att flyga utan vingar. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till. Smala sängar blir till flygfält. Molnen är ännu en oändlighet bort. Vi kommer ingenstans. Jag sluter mina ögonlock. Du viskar små hemligheter i mitt öra när jag somnat. Ett hjärtas monolog. Att vakna upp i ordlöshet, du vet när orden fastnar på tungan. Som att gömma hemligheter innanför sitt skal. Kan du se in i mig? Ett spöke på vift genom natten. Transparens.  Jag vill att du ska se mig. Jag vill att du ska se när jag spyr upp mina känslor om nätterna. När mina tankar exploderar. Ibland tänker jag bara på dig. Ibland tänker jag på fallen. Jag ska aldrig nånsin falla ner.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0