nolltretrettio

staden ligger öde
ingen vågar andas med döden runt hörnet
en dimma av osäkerhet runt oss
och du ser så bräcklig ut
bristen på andetag gör dig sjuk
vi ser saker ingen annan ser
och jag vet inte längre om vi är dom konstiga eller normala
den här stadens ångest har fastnat i hjärtat
men du måste andas nu