nolltretrettio

jag går försiktigt
som på tå
väntar på ett ofrånkomligt ras
jag går genom en skör värld
byggd av trasiga minnen som tegelstenar
det är dömt att misslyckas

en massgrav av minnen dödar själen
minnen blir så vassa med tiden
glasskärvor under fötterna
minnesskärvor
det svider till