nolltretrettio

jag är trött på ord som tränger sig innanför skalet
ord som river och biter
som bara sticker hål
ett skört skal tål inte så många slag
tål inte när orden slår till
som i en massexplosion

jag slänger om bokstäver
och formar till obegripliga ljud
för att inte kunna höra
jag raderar dem från näthinnan
för att inte kunna se
inte kunna känna

så för guds skull
håll tyst
slitna, gamla ord
tuggar redan
hål