Badrumsgolv

som att man tänker bättre på badrumsgolv
men nej det gör man ju inte
det är precis lika hårt som annat golv
och tankar går inte att spola bort

.

"och jag hoppas att du inte har det bra, jag vill att du ligger vaken som jag"

Låttitelpoesi

en idiot som jag
jag klarar mig aldrig ensam
hjärtat slår sällsynta slag för dig denna gången
önskar du var här hos mig natt efter natt
kärlek är för dom varje gång du möter min blick
vill ha dig som jag hade dig förut
kärleken väntar
neeijjj

Elden

dina orytmiska andetag
blåser ut elden
som brinner i mig
avstånd växer
krymper
växer

elden fladdrar
hopp tänds och släcks
omvartannat
som om allt vore en lek

nuet faller ihop
byggs om till något nytt
något gammalt
eller bara något annat
känslan av att inte räcka till
det måste vara fel på mig

avståndstagande
som om något i mig bränns
nej
jag brinner bara upp

Kärlek är för dom

Stirrar rakt ut i luften. Som att det inte finns något att se. Ur högtalarna ljuder musik. Rakt in i hjärtat. Pang. Som ett pistolskott genom ett tunt, tunt skal. Det vi kallar hud. Letar pansarhud på blocket. Det jag vill ha är inget ni kan ge. Kärlek är för dom, dom som har tur. Överger luften som den övergett mig. Vänder blicken uppåt. En tavla inramad i svart. Vita versaler mot en exploderande röd bakgrund. Allt de säger är sant.

KÄRLEK ÄR FÖR DOM.

Utsuddad existens

världen är aldrig som på tv
lyckliga slut finns bara i manusförfattares huvuden
i mina drömmar dansar du till meningslös pop
jag vaknar
känslan av en kniv i ryggen
eller kanske i hjärtat
jag känner inte riktigt skillnaden
min kropp exploderar
när synen av dig sakta bleknar bort
som om någon försöker sudda ut din existens
verkligheten dödar inre tankar
verkligheten dödar dig

Krymper

att minnas sin dåtid
åren då jag växte flera meter
och svävade över marken
att sakna något man inte kan få
jag hör inte hemma här
känslan av att vara utstött i sitt eget liv
idag har jag krympt
idag har jag landat
har du lagt märke till
hur liten jag egentligen är?

Ovanför molnen

ovanför molnen svävar utopin
våra armar räcker inte till
att stå högst upp på ett berg
men känna sig minst i världen
tyngdlagen sätter stopp för våra visioner
och rösterna i huvudet talar
det sägs att man inte kan falla uppåt
men vi faller ändå

.

sov gott morfar

Komplikation

komplikationer som krockar
att köra rakt in i en betongvägg
eller som en frontalkrock på motorväg
måste du vara så komplicerad nu?
det här leder ju bara till något ont

Tankegång

att blunda för sig själv
dölja tankar i hjärnans inre
känslan av att vara inspärrad
i ett fängelse
i sig själv
ignoransen spränger hjärnceller
jag kan inte tänka klart nu

If winter ends

att balansera längs en trottoarkant
leendet som smyger sig fram i mungipan
fåglarnas kvitter exploderar i 40 decibel
eller är det bara i mina öron världen sker
fotspår i den kvarglömda snön när våren samlar energi
allting ska alltid gå så fort nuförtiden
till och med årstiderna känner pressen
solen smälter takens istappar som besatt
vattendroppar och endorfiner faller ner på våra axlar
faller in i våra kroppar och våra hjärtan
vi faller i takt med dem

Our life is not a movie or maybe

att inte minnas det som finns

från ett sent åttiotal till idag
åratal av ömsesidiga händelser
av meningslösa incidenter
så många episoder av vårt livs film
ord och gester jag inte längre minns
att raderas i filmens slutscen

vad hände egentligen
med oss?

Hjärta

när hjärtat är lite för stort för kroppen

.

"Jag skriver om allt för att veta att jag finns"
Navid Modiri

Ensamhetsmörker

ensamhetens iskalla dödlighet
känslan av att frysa till döds
mörkret tränger igenom min hud
jag går vilse i mig själv
hjärtats färgsprakande fyrverkeri slocknar
hjälp mig finna ljus

Nervositet

nervositetens bultande hjärta

sträcker armarna mot skyn
vill fånga självsäkerheten där uppe i himlen
svårigheten i att nå ända fram
att hitta tron på sig själv

känslan av att misslyckas
ansvaret tynger ner mina axlar
att stå hukad som Quasimodo
jag måste lyckas

Framtidspussel

osäkerhet
en framtid utan kontraster
känslan av att inte kunna uttyda detaljer
jag minns inte ens din ögonfärg
en önskan om att få se världen från ditt perspektiv
kan du säga mig hur allt kommer bli?
framtid skapas av dåtid och nutid
det är som att blanda färg
konsten att skapa en perfekt nyans
som att balansera på en lina för att nå sitt mål
att gå från gråskala till färgskala
att aldrig riktigt hitta hem

Försvarsposition

svarta moln
jag bara väntar på stormen
en explosion bakom varje lögn
under min hud finns en sanning dold
ni kommer aldrig finna mig
i mina kupade händer håller jag en lögn
omsorgsfullt
att inte förtjäna mer att vara en skugga av sig själv
självföraktet flödar
blickar försöker tränga igenom skal
mina armar runt min kropp
försvarsposition
ni får inget se
utom lögnen
mitt nya jag

Förlorade slag

framför våra fötter finns en dödlig gräns
ibland vill jag bränna sönder världen
och elda upp min existens

den här staden är inte gjord för oss
känslan av att bli trampad på tårna
och vi orkar inte slåss

saknad av allierade andetag
men älskade du
glöm aldrig våra förlorade slag

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0