nolltretrettio

dom säger att drömmar är för veklingar
men jag säger ett darrigt n-n-nej
med något osäkert i blick

för en vekling är väl en sån som är svag
och alldeles för feg för att våga
men lagom modig för att fly

att dagdrömma
på ett trasigt säte i en sliten buss
är bara något slags tidsfördriv

att önska sig bort
handlar bara om tristess
någon slags tillfällig melankoli

jag är ingen drömmare
ingen drömmare på flykt
n-n-nej

Jag leker med drömmar om nätterna
när världen har somnat
och ingen kan se
Jag dagdrömmar om allt som är
och det som aldrig blev

Tankarna gnager sönder
all min realism
I mina drömmar
styr jag hela världen
så som ingen annan kan

Ingen ser det
men jag blir så fruktansvärd naiv
när alla mina drömmar förblir
nåt slags substitut för liv

kan du inte bara hålla min hand som förut?

både du och jag vet hur det känns
känslan av fallande regn
det svider i oss
när små, små droppar
fräter stora hål

stora hål
i små hjärtan
är emot logikens lagar
säger dom som vet

du och jag faller
bland tårar och regn

Ensamheten gnager
stora svarta hål
Jag blir så frustrerad
när du inte är här
och kan göra mig hel

Mina händer skakar
Jag minns fortfarande
hur det känns
Dina varma fingertoppar
mot min svala hud

Jag känner inte längre dina andetag
Mina räcker inte till

Jag kan inte andas