Verklighetsdrömmar

Avståndet mellan dröm och verklighet växer. Det växer och det krymper. Mina händer sträcker sig mot en utopi men jag når aldrig fram. Jag söker närhet som ett förtvivlat barn men ni kan inte rädda mig nu. Nätterna lägger sig som ett täcke över min skakande kropp, ett lapptäcke med minnen från tusen episoder. Jag kan inte längre skilja på sanning och lögn. Kanterna har suddats ut. Kontrasterna har gått vilse i världen. Och jag går vilse utan dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0