nolltretrettio

minnena färdas längs barndomens järnvägsspår
och solen krockar med regntunga moln
himlen orkar snart inte hålla emot längre
hela världens tårar faller på en och samma gång
regndroppar och solstrålar dansar mot marken
och jag vill bara dansa med dem
barfotafötter mot vassa stenar
tills dansen får ett abrupt slut
jag går itu litegrann
men minnen dansar för evigt
i hjärnans alla vrår