nolltretrettio

jag går i sommarskor och låtsas att du ännu är här
frosten kyler mina fötter och jag undrar var du är
hur ska vi nånsin kunna andas när luften tagit slut?
vi har fastnat i ett mörker och hittar inte ut

ner mot marken faller gnistrande snö
låt det inte bli dekor till vårt adjö
allt har sin tid och till och med vi
vi behöver bara lite extra magi

vi har tappat oss själva och våra framsteg
jag säger allt jag tänker men önskar att jag teg
kommer du nånsin se mig i ögonen igen
kanske inte nu kanske inte än men kanske sen