nolltretrettio

klockan är 22.47
och jag kan inte sova
men jag vaknar upp
jag tappar andan
och jag inser
att jag saknar allt som var

jag saknar min gymnasieklass
för olika blir lika och lika är bra
och jag saknar att inte vara vuxen
saknar att kunna ta pauser från livet för att bara kunna andas
vem har tid att andas nu?

jag saknar J för att vi satt ihop
jag saknar L för att hon alltid fanns där
jag saknar N för att hon alltid räddade mig
jag saknar S för att hon gjorde världen lite galnare
jag saknar M för att hon är det bästa som nånsin hänt mig
jag saknar alltid M

och saknad
saknad dödar