atombombsångest

den första snön har kommit nu
och lagt sig som ett täcke över stadens ångest
jag känner den ändå ända in i hjärtat
atombombsångesten dödar allt

jag försöker gömma mig längst bak på bussen
men alla känslor jag nånsin flytt ifrån hinner ifatt
det går inte att fly från en småstads inneboende ångest
för rädslan har fastnat i husväggar och människohjärtan

snälla ta mig härifrån

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0